Information om Hirsutism
Hirsutism är en hårväxtsjukdom hos kvinnor som präglas av överdriven hårväxt i ett mansliknande mönster. Den överdrivna hårväxten sker generellt i kroppsregioner så som skägg, mustasch, hals, bröst eller nedre del av magen. Hirsutism förmedlas av androgena hormoner. Normalt är dessa hormoner endast närvarande på en låg nivå hos kvinnor, men om de ökar i koncentration, eller om androgenkänsligheten ökar, då kan vissa hårsäckar bli stimulerade till att ge en ökad produktion av hårväxt i ett manligt mönster.
Det finns orsaker till överskott av hårväxt som resulterar i oönskad hårväxt som inte involverar androgenhormonaktivitet. Dessa brukar inte resultera i hårväxt i ett manligt mönster. Dessa betingelser som orsaker ett icke-manligt hårväxtsmönster är grupperade under begreppet ”hypertrikos”.
Läs vidare för en kort översikt eller klicka på en länk till höger för att se mer detaljerad information.
Introduktion till hirsutism
Hirsutism är en orsak till betydande psykologisk och social oro för många kvinnor världen över. Studier tyder på att 5-15% av kvinnorna, och minst 5 % av pre-menopausala kvinnor, lider av denna sjukdom. Hirsutism påverkar den normala cykeln av människohårets produktion och involverar förvandlingen från små fina vellushår till stora pigmenterade terminalhår. Denna process startar när det finns en ökad androgen- (testosteron och dihydrotestosteron) aktivitet i kroppen. När en kvinna når puberteten, så blir testosteronet mer aktiv i hennes kropp och detta fortsätter genom hela hennes reproduktiva liv och saktar ner med hög ålder.
Människohåret formas redan i fosterutvecklingsstadiet. Detta hår kallas lanugohår. Lanugohår är mjukt och silkeslent och försvinner oftast i slutet av gravidititen eller i ett tidigt postpartumt skede. Innan puberteten så är det mesta håret på kroppen, förutom hårbotten, ögonbryn och ögonfransar, vellushår. Terminalhår är ett pigmenterat, tätt, grovt och längre än vellushår och finns i ögonbryn, ögonfransar, hårbotten, könshår, hår i armhålan, etc. Vellushår är ett icke-pigmenterande mjukt hår som förekommer i de till synes hårlösa kroppsdelarna om du tittar noga. Vid och efter puberteten, så verkar androgener på androgenresponsiva vellushårsäckar i ljumsken och armhåleområdet och i mindre utsträckning på nedre armar och ben.
Eventuella avvikelser i denna normala hårbiologi kan associeras med hirsutism. Om det finns för mycket androgen aktivitet, så kommer vellushårsäckar som är mer milt mottagliga för androgener i skägg, mustasch, bröst och rygg-områden, att växa och bli till terminalhårsäckar vilket gör att det blir stora pigmenterade hårfibrer – Oönskad överdriven hårväxt! För en korrekt diagnos och behandling av hirsutism är det viktigt att rådgöra med en professionell yrkeskunnig och att följa den vetenskaploga utvärderingen.
Diagnos av hirsutism
Metoden som introducerades av Ferriman och Gallwey 1961 är den vanligen används för utvärdering av hirsutism. Initialt var bedömningsskalan (F-G) baserad på hårväxt på elva kroppsdelar på slumpmässiga fall men senare har det varit olika modifikationer (en enklare och allmänt accepterad poängsystem använder på nio områden på kroppen).
Poängkortet över varje plats på kroppen under undersökningen börjar från 0 (ingen överdriven terminal hårväxt) till 4 (omfattande terminal hårväxt). Man adderar sedan de nummer man får till ett maximum på 36. Medan de flesta experter hänvisar till en modifierad poäng på 8 eller mer för att diagnostisera hirsutism, så finns det vissa som föreslår en slutgiltig sammanställning av 6 eller mer räcker för att indikera hirsutism. Baserat på detta poängmönster och andra kliniska tester så kan hirsutism utvärderas att vara mild, måttlig eller svår. Det finns dock kritik på F-G’s poängmönsters semikvantitativa strategi.
Dessutom måste man komma ihåg att eftersom ett antal sjuksomar kan orsaka hirsutism, så måste även de diagnostiseras samtidigt (med en redogörelse för deras sjukdomshistoria och en patologisk undersökning) för att få en fullständig utvärdering. Dessutom måste hirsutism skiljas från andra liknande hårväxtstimulerande sjukdomar som klassificeras som hypertrikos som även den orsakar ökad hårväxt.
Orsaker till hirsutism
Innan man börjar behandling av hirsutism så måste man först veta om dess orsaker. De flesta fall av hirsutism orsakas av endokrina fel som resulterar i en överskjutande androgenproduktion. Eftersom androgener är de viktigaste hormonen som reglerar utvecklingen av människohåret, så påverkas normal hårväxt om det finns något onormalt i deras biosyntes. Idiopatisk hirsutism, där ökad androgenproduktion inte kan identifieras, är troligen relaterad till överdriven perifer 5a-reduktas-aktivitet, vilket är väldigt svårt att mäta. Det finns även flera andra olika orsaker som inte är direkt relaterade till androgena störningar, även om de är sällsynta. Här är en översikt över varje orsak:
1. Endokrint organ eller androgenproduktionsstörning Detta är den vanligaste orsaken till hirsutism och drabbar uppskattningsvis 75-85% av alla fall. Den utlöses av en follikulär eller en endokrin sjukdom som orsakar överskjutande androgen produktion vilket resulterar i oönskad hårväxt. Den vanligaste androgenrelaterade sjukdomen som kännetecknas av hirsutism är polycystiskt ovariesyndrom (PCOS). I själva verket står den för de flesta fall av hirsutism. Andra androgena abnormalitetinducerade orsaker till hirsutism inkluderar hyperandrogenism, hypotyreos, hyperandrogen insulinresistent acanthosis nigricans syndrom (HAIR-AN), 21-hydroxylas icke-klassisk I adrenal hyperplasi (sen debut CAH), 21-hydroxylas-brist kongenital adrenal hyperplasi, hyperprolaktinemi, androgena tumörer och Cushings syndrom.
2. Anti-androgena orsaker Dessa är sällsynta orsaker, inklusive överdriven hårproduktion av akromegali, förgrovning av håren som orsakas av kroniska hudproblem, eftersom en viktig funktion som hår har är att skydda huden och användning av anti-androgena anabola läkemedel.
3. Idiopatiska orsaker till hirsutism Detta är den näst vanligaste diagnosen av hirsutism efter PCOS. Studier på detta område har föreslagit att denna typ av hirsutism troligen orsakas av kraftig perifer 5a-reduktasåtgärd i hud och hårsäckar, andra variationer i androgen metabolism, eller överkänslighet av androgenreceptorerna i hårsäckarna. Mens (dvs. ägglossning) och serumandrogennivåerna påverkas inte i denna typ av hirsutism. En annan grupp av forskare kom upp med faktum att i de perifera blodlymfocyterna hos vissa idiopatiska hirsutismfall, så var den längre av de två androgenreceptorgenerna alleler ”företrädesvis metylerade” (och därmed hade en bristande funktionsförmåga). Sålunda har man konstaterat att genetiska förändringar hos androgenreceptorns aktivitet och 5a-reduktas-aktivitet förmodligen kan förknippas med hirsutism. Dock återstår en hel del mer forskning för att kunna avslöja mekanismerna bakom vad som för närvarande kallas idiopatisk hirsutism.
Behandling av hirsutism
Behandlingen av hirsutism bör innebära en process som stoppar eller åtminstone bromsar omvandlingen av vellus till terminalhår utan att skada de befintliga hårsäckarna. Detta är ett par sätt att göra det på: Androgen produktionsreglering med hjälp av p-piller (OCPS), gonadotropinfrisättande hormonanaloger, eller insulin-sensibiliserande ämnen såsom metformin och pioglitazon. Blockering av perifera androgener med anti-androgena droger som spironolakton, cyproteronacetat, flutamid eller 5 a-reduktas suppressanter som finasterid. Epilering av överskottet av hårstrån med icke-medicinska och kosmetiska metoder som blekning eller kemisk hårborttagning, plockning, vaxning, rakning och mer permanenta metoder som laser, elektrolys etc. Topikala (lokala) behandlingar med mediciner som Eflornitin 11,5%, Eflornithine Hydrochloride 13,9% kräm etc.