Gonadotropinfrisättande hormonanaloger för hirsutism

Gonadotropinfrisättande hormonanaloger fungerar som anti-androgener genom att hämma sin äggstocksproduktion. Därför är det även en behandling för androgenrelaterade sjukdomar som hirsutism, hypertrikos och deras underliggande sjukdomar som polycystiskt ovariesyndrom (PCOS).

Gonadotropinfrisättande hormonanaloger dämpar gonadal hormonsynteser genom att imitera GnRH och har som målsättning att fästa hypofysreceptorer med "hög affinitet". De vanligt använda analogerna är potenta GnRH-agonister (GnRHa). En långtidsbehandling med en GnRHa som Leuprolidacetat agerar mot äggstocks-steroidgener genom att hämma hypofys LH och FSH-produktion. Detta i sin tur minskar koncentrationen av cirkulerande testosteron och androstendion, men utan att påverka adrenala androgener.

Effektiviteten av GnRHa

Forskning har visat att GnRH-agonister resulterar i en betydande klinisk återhämtning från hirsutism speciellt hos patienter med PCOS (äggstocks-hyperandrogenism). Hos PCOS-patienter, så resulterar en behandling med GnRH att serumandrogenkoncentrationen sjunker till grader som liknar dem som finns hos postmenopausala kvinnor, inom 1-2 månader efter administrering. Dock har forskning kring dess effektivitet kommit med blandade resultat beroende på spannet av behandlingen för hirsutism.

En studie genomfördes på åtta kvinnor med hirsutism. De administrerades subkutant GnRHa i doser på 3,6 mg varje månad under en period av 1 år med samtidig administrering av transdermala östrogen och cykliska MPA som startades på den tredje månaden av behandlingen. Hos dessa patienter var det en anmärkningsvärd minskning av F-G poäng, efter 90 dagars behandling. Undersökningen rapporterade även en konstant progressiv nedgång i poängen även efter en 12 månaders lucka i behandlingen.

Dessutom, fördelarna fortsatte att hålla i sig sex månader efter att ha avslutat behandling, eftersom F-G-poängen inte återvänt till de nivåer de var på innan behandlingen påbörjades- De flesta av dessa kvinnor rapporterade även en oavbruten tillbakadragande progestinblödning, försumbara menopausala yttringar och ingen allvarlig nedgång i bentätheten på ländryggen.

Denna studie utfördes jämsides med en annan som också involverade kvinnor med hirsutism som behandlades med antingen GnRHa med hormontillskott terapi eller p-piller. Här visade det sig att den förra var bättre mottagen och var mer effektiv vid behandling av hirsutism än den senare.

I en annan undersökning som Azziz och andra utförde år 1995, drogs slutsatsen att behandling med leuprolidacetat och cykliska östrogen-progesteron visade snabbare och bättre resultat vid behandling av hirsutism när det kontrasterades med isolerad OCP-behandling. Detta bevis stöddes av två andra forskargrupper som även de kom upp med det faktum att GnRHa-behandling visade sig vara bättre än användning av OCP.

Dock utfördes en liknande undersökning av Carr och andra och de rapporterade att de inte fanns någon skillnad (vid 3 och 6 månader av objektiv räkning av hårväxt) hos kvinnor som genomgår GnRHa och OCP, isolerat GnRHa eller isolerade OCP-behandlingar. Dock rapporterar de den högsta och snabbaste blockeringen av serumandrogener efter 3 månader i undersökningsgruppen som blev administrerade GnRHa och OCP och mindre biverkningar än enbart GnRH-analoger.

Nackdelar med GnRHa

Även om GnRH har en stark klinisk makt för att säkerställa ett hypgonadalt tillstånd, så har de ett antal nackdelar och allvarliga biverkningar. De är:

• GnRHa är dyrt: Jämförande studier har visat att en kombinationsbehandling av GnRH analog och OCP för hirsutism ger samma resultat som en flutamid/OCP eller cyproteronacetat och etinylestradiol-behandling. Men GnRH-analog har nackdelen att vara mycket dyrare.
• GnRHa måste injiceras: Leuprolid [Lupron] i en dos av 3,75 mg av depåformulering måste intramuskulärt injiceras en gång i månaden. Alternativt kan en intranasal spray av nafarelin [Synarel] i en dos av 200 f-Lg att användas två gånger om dagen intranasalt.
• Långvarig användning av GnRHa har allvarliga biverkningar. Därför råder experter att de bör förskrivas till patienter som inte får resultat från andra former av behandlingar med p-piller och antiandrogener.

Vissa experter har också föreslagit att endast allvarligt hirsutism- och hyperinsulinemi-patienter ska ges GnRHa-behandling. Dock, även om användandet av p-piller är känt för att höja insulinresistensen så har det visat sig att GnRHa-behandling ökar insulinkänslighet. Därav, så har det ansetts vara något som varit förmånligt för PCOS-patienter.

Potentblockeringen av äggstockproduktionen som utlöses av GnRHa resulterar samtidigt i östrogenbrist. Detta resulterar i omedelbara biverkningar som värmevallningar, vaginal torrhet, minskad bröststorlek och humörsvängningar. Dessutom så ger det en farlig brist på benmineraldensitet som rasar från så högt som 4 % efter 6 månaders behandling.

Motgift till dessa biverkningar inkluderar användning av östrogen- och gestagen-doser i form av ett p-piller (OCP) eller som hormonersättningsbehandling. Att lägga till ett OCP är för att förhindra förlusten av benmassa och vasomotoriska symtom relaterade till hypoestrogenism, samtidigt som det säkerställer fördelarna med en snabb androgen minskning orsakad av GnRHa-behandling.